Studentmamman

Häromdagen var det äntligen tid för mig att njuta av lite egentid. Efter en lugn och stillsam frukost, utan ett barn som pockade efter min uppmärksamhet, var det dags att bege mig in till staden för att fräscha till frisyren. Det var underbart att få bli ompysslad hos frisören och jag kände mig som en helt ny människa eftråt. Efter besöket hos frisören passade jag på att avnjuta en Kaffe Latte samtidigt som jag bara satt och njöt av min ensamhet. Jag lyckades även klämma in en del shopping innan det blev dags för hemfärd. Känslan av att få krama min son när jag kom hem var helt obeskrivlig då jag under mina timmar hemifrån fick känna en saknad efter honom som man inte upplever när man är med honom dygnet runt. Jag tror att det är viktigt att ta lite egentid ibland både för ens egen skull och för att låta pappan få lite tid ensam med barnet.

Innan jag blev mamma kunde jag inte förstå hur "vanliga" föräldrar som älskar sina barn kan bli så frustrerade att de tex skakar sina barn. Jag tror att det är svårt att förstå hur otroligt jobbigt det kan vara vissa stunder som småbarnsförälder. Självklart tycker jag att det är fel att skada sitt barn men jag vet samtidigt hur enormt frustrerad man kan bli av flera dygn utan sömn och med ett litet barn som skriker hysteriskt. När jag har fått uppleva flera timmar av skrik kan jag ibland känna en viss ilska både över situationen samt emot lillen och vill inget annat än att han ska vara tyst. Det är vid dessa tillfällen som det gäller att lägga honom ifrån sig eller väcka maken så att man får en viss distans till situationen. Oftast försvinner ilskan så fort man har lämnat rummet och man vill bara ta upp honom och pussa på honom igen. Jag kan få enorma skuldkänslor över att jag ibland kan få dessa känslor och tanlar gentemot mitt barn som jag älskar över allt annat. Jag tror att eftersom många föräldrar skäms över dessa känslor och känner sig som sämre föräldrar så är detta ett ämne som man egentligen inte pratar om. Numera förstår jag att det är vanligt att man någongång ibland kan känna en viss ilska då man inte är någon övermänniska utan också kan påverkas av sömnbrist och timmar av skrikande. Det bästa du kan göra när du känner dessa känslor komma krypandes är att lägga barnet ifrån dig och gå ur rummet en stund (kanske slå på lite musik för att få tankarna på annat håll) eller be någon annan ta över. Det är inte "fel" att bli arg på sitt barn då man har rätt till sina känslor och tankar utan det är när man agerar efter sina tankar som man har gått över gränsen.

Jag har hört att det är ganska vanligt att barn som både bli ammade och dricker och flaska kan bli sk "tuttförvirrade" vilket innebär att de tappar tekniken de använder sig utav vid amning. Något jag dock aldrig har hört talas om är när barnet blir flaskförvirrat, vilket min son verkar ha blivit de senaste dagarna. Han har helt plötsligt fått enormt svårt att dricka från nappflaskan och använda napp. Just nu känns måltiderna ganska så stressfyllda då han har svårt att dricka och lätt sätter i halsen. Vi försöker variera mellan olika flaskor och modeller då det av någon anledning blir lite lättare för honom om det inte är samma som tidigare.  Jag hoppas att han snart lär sig tekniken igen då det just nu är ganska jobbiga matningar här hemma och vi har svårt att avläsa om han är hungrig eller om det är själva ätandet som gör honom ledsen och frustrerad.

Det har inte fubbits så mycket tid eller ork att ägna åt bloggen de senaste dagarna då lillen verkar ha kommit in i ännu en fas. De senaste dygnen har bestått av väldigt mycket skrik och det har blivit mycket vandrande runt i lägenheten för att hålla honom lugn. Det tär en hel del på kraften när han blir så otroligt krävande och man inte ens kan lägga honom ifrån sig i 5 minuter utan att han skriker sig blå. Jag får passa på att vila under hans sovstunder så jag orkar med och inte blir alltför slut. I dessa lägen undrar jag hur alla ensamstående småbarnsföräldrar orkar med när det är som tuffast då avlastningen från maken är guld värt just nu.

De senaste dagarna har varit väldigt intensiva med kalasfirande, besök på Barnavårdscentralen och en massa annat som vi har varit tvugna att ta itu med.
Jag tycker det märks väldigt tydligt på lillen när det blir för mycket för honom då det leder till att han får svårt att sova på kvällen och blir otroligt gnällig. Just nu skulle vi behöva ett par dagar med lugn och ro men det får vänta en dag till då det idag är dags för min återkontroll på Mödravårdscentralen.
Häromdagen var det första träffen i föräldragruppen vilket kändes minst sagt meningslöst. Visst var det kul att få träffa andra föräldrar men sjuksköterskan hade inte förberett ett dugg utan vi fick istället ställa frågor vilket gjorde det väldigt rörigt.

Nu är det dags att ta igen lite sömn innan lillen vaknar igen.